Mindfullness – kan jag lära mig?

I går kväll hade jag lite annorlunda sysselsättningar för mig. Som jag berättat tidigare är min kvällslektyr just nu ”Boken som lär dig mindfullness” av Jessamy Hibberd och Jo Usmar.  Min familj tycker att jag alldeles för ofta svävar ut i egna tankar och oroar mig för mycket, därför har jag som nyårslöfte att försöka ändra mitt flyktbeteende. Jag kan ju inte sluta att läsa böcker, däremot kan jag lära mig att bli mer här och nu i stunden som är. För mig känns det här steget lite konstigt att ta. Jag älskar ju att sväva ut i min och andras fantasier, att sitta och fundera på orsak och verkan… Mindfullness handlar mer om att använda sina sinnen – att känna dofter runt omkring sig, höra och särskilja olika typer av ljud, känna, smaka, titta och verkligen se vad man har nära och långt borta ifrån sig. Det gäller också att försöka få ihop alla dessa sinnliga iaktagelser och beskriva för sig själv hur man själv upplever dem.

Andningen är viktig i mindfullness, för att kunna koncentrera sig på rätt sätt. Igår kväll provade jag några yogaövningar, som också är bra träning. Tanken är att när man tänjer på kroppen så tänjer man också på sinnet. Jag gjorde en enkel övning där det gick ut på att stå stadigt, ta djupa andetag och sträcka upp armarna åt olika håll, ”låtsas att du sträcker dig efter ett äpple” som det stod i boken. Det dröjde inte många sekunder så hade jag flummat iväg i fantasin och befann mig helt plötsligt i Normandiet, i Frankrikes äppelgård Pay d´Áuges. Runt om mig böljade mjuka kullar, frodades kantareller och stensopp, porlade små bäckar och sjöng gärdsmygen i mitt öra… Jag vet inte, tror inte övningen fungerade så bra på mig.

Här är ett klipp:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *