Paulo Cohelo fick mig att börja läsa

Den författare som fick mig att börja läsa på allvar, var den brasilianska psykologen Paulo Coelho. Jag läste hans debutroman Alkemisten som ung student och sedan var jag fast. Han hade förmågan att uttrycka sig på ett sätt som jag mådde bra av. Berättelsen handlar om en man som är vilse i livet, som alltid tror att gräset är grönare på andra sidan eller ”inte ser skogen för alla träden”. Han ger sig ut på en resa där han tror sig hitta den skatt hans drömt om. Väl hemma ser livet på ett annat sätt. Detta ”uppvaknande” känns nog igen hos många som har varit utomlands en längre tid eller som träffat personer som förändrat deras liv. Att läsa Alkemisten ger samma känsla, ett uppvaknande och ny syn på livet. 

Boken är såld i mer än 25 miljoner exemplar och översatt till 56 olika språk i 156 olika länder. Fortfarande är det den bästa bok jag läst. Jag kan också rekommendera ”Veronica bestämmer sig för att dö”, en vacker historia som faktiskt är ljus och hoppfull, trots sin dystra titel. Boken har också filmatiserats med Sarah Michelle Gellar i huvudrollen som Veronica. Andra bra är ”Zahiren”, ”Alef” och ”Manuskriptet från Accra”, som är hans senaste bok. Den innehåller en hel del andliga råd och precis som den första boken Alkemisten hade jag fullt av hundöron när jag läst klart. Eller, läst klart förresten, man läser alltid Paulo Coelhos böcker flera gånger…